Jag förstår inte, de gör jag verkligen inte. Men sen, vem har sagt att man ska?
De gäller flera av er. Så ta åt er ni som känner er träffade.

Jag sa förut att jag är less, och egentligen är jag väl de fortfarande. Inte ledsen, tolka de inte fel, men less.
De är en jäkla skillnad.

---

Idag var en bra dag, men vissa hade tydligen mage att förstöra de. Haha så jävla barnsligt så jag orkar inte ens. Haha. Jag ville ju egentligen börja skratta och allt annat sånt där sarkastiskt* som jag kan få för mig att göra. Hindrade mig själv eftersom jag kom på hur mycket mer vuxen än så jag är....

*I Nationalencyklopedin definieras sarkasm som ett "yttrande som innehåller skarpt ironisk eller hånfull kritik"


Jag har idag också kommit på hur länge jag försökt lura mig själv, förträngt helt enkelt. Men den bittra sanningen kryper sig på, och de mina vänner skrämmer mig. Jag är inte ens ärlig mot mig själv hur ska jag då kunna vara de mot dig.

Nu känner jag snart att detta inlägg snart blir en sån där enda lång text med bara massa klagande och negativ anda. Så jag ska sluta. Men det finns kvar och jag valde nu att få skriva av mig lite. Även fast de flesta av er varken vet vad jag pratar om eller kan göra någonting åt de. Bara helt enkelt få en ytlig insikt i hur jag känner.
Tack för att ni läste.

Så nu vet ni att jag är öppen för lite spontana trevligheter i mitt liv.


Detta är vad som väntar mig nu...tack!


Godnatt så hörs vi imorgon.

love u